Det där med sångröst...

Jag sjunger nog hellre än bra och oftare än vad somliga önskat. Tänk den dagen någon hör mej!! Fast det klart, jag har fyllesjungit massor med gånger. Till råga på allt så har jag gjort det högt och tydligt så att verkligen alla ska höra mej. *Urk*
Hemma tar jag i för kung och fosterland. En eftermiddag hade jag väldigt tråkigt när jag diskade så jag letade fram de trådlösa hörlurarna och kopplade in dem i stereon, sen körde jag i gång nån samlingscountryskiva och ylade ikapp med Lee Ann Rimes
~you say it best when you say nothing at all~
Det är inte klokt men det hördes ända ner i porten, Peter hörde mej när han kom hem. Jag undrar just vad grannarna tänkte. Jag hade nog kunnat döda någon.
Peter däremot sjunger som en liten ängel, speciellt i kyrkan. När han sjunger i kyrkan gråter nog till och med änglarna. *nu fes jag* Och sen sjunger han i duschen oxå och så sjunger han för mej men det är inte alls lika fina visor som i kyrkan. Det är orättvist att han sjunger så fint när jag låter som en svullen gråsparv. Han borde verkligen dela med sej lite grann. Fast J tyckte faktiskt att C sjöng för hemskt, han ville ha hörlurar om de skulle åka bil långt tillsammans. Så långt har det ju inte gått hemma än. Men den dagen kommer väl.