Hemma igen!

Nu har Linda sett ett hörn till av världen. Det var spännande..
Det började med att vårat plan från Arlanda var 5 timmar försenat så vi kom inte fram förens kl 0230 tror jag. Men vi var ganska glada ändå även om Peter mådde ganska illa när vi flög.
Väl framme konstaterade vi att det bulgariska köket inte är jättesmaskigt utan ganska okryddat men att pizza och chicken kebap är väldigt gott.
Hotellet var litet och gulligt men sängen var ganska obekväm. Det gick bra första natten men efter några dagar var jag ganska ledbruten.
Vi har badat i svarta havet varje dag!! Tänk att till och med jag flöt som en kork. Det var härligt och salt. Vi blev ju lite snuviga men ett par rejäla kallsupar havsvatten var som nässpray och allt snor bara löstes upp.
Jag har solat och fått en mycket märklig solbränna. Röd på bröstkorg, tuttar, nacke, lår och mage. Sidorna och vaderna är fortfarande ganska vita. Som ett stort, bulligt och solbränt lapptäcke är nog bästa förklaringen. Jag sprayade med sololja (spf6) som luktade kokosnöt tills jag glänste. Det var nog ganska likt frityr tror jag minsann. Jag luktade gott i alla fall och mycket av sololjan hamnade i håret och gjorde det mjukt och glansigt oxå.
Vi har sett hemlösa katter i varje gathörn och fast jag tjatade och tjatade fick jag inte ta med någon hem. Jag hittade en liten misse på en restaurang (den fick heta signe), den satt så fint på bänken bredvid mej och tiggde fläskkött. Den fick både kött, pompe och sås. Utanför hotellet satt det en liten kissekatt som fick heta sonja, hon tiggde skinka till frukost. Det fick hon, fast Peter hade invändningar.
Dag 3 på resan tappade jag min plånbok med körkort och 50 LV. Jag grät och ville åka hem. Men sen konstaterade jag att jag kunde köpa en ny plånbok. Det gjorde jag oxå, en rosa. Och har man en rosa plånbok så måste man ha en rosa väska så det köpte jag oxå. Allt fejk så klart. Plånboken är Chanel (eller kanske shanell) och väskan är Burberry (fast kanske Blueberry). Men de är fina tillsammans så det kan jag leva med.
Våran underbara receptionist Jivka ringde polisen åt mej varje dag som hon jobbade och frågade efter plånboken. Underunderbara människa! Jag och Peter bestämde att vi ska köpa något åt henne i Sverige och skicka till henne.
Vi har gått runt och runt och runt i Nessebar, jag har blåsor på 3 tår och fick slänga mina vita skor för de luktade för hemskt.
En dag tog vi bussen till Burgas men det var inget ställe för mej. Som en stor kuliss bara, jättefint på de stora gatorna men svängde man av på en tvärgata eller två så blev det rena slummen. Som att WW2 precis slutat. Det fanns folk som tiggde och hus som knappt stod upp.
Sunny Beach tyckte jag heller inte om, för mycket kommers. Det var försäljare överallt och det spelades musik på hög volym. Säga vad man vill om bulgarerna men de kommer aldrig att bli kända för sin musiksmak. Jävla techno som dånade överallt, på restauranger och i affärer. Det blev aldrig tyst...
Men jag älskade alla blommor och alla fina hus. Nessebar är ett av två ställen som har kvar många gamla byggnader. Det kändes fantastiskt att gå där och titta på mycket gamla kyrkoruiner och kullerstenar som säkerligen har funnits där i många hundra år.
Det var lummigt vackert med färgglada blommor lite varstans. Nessebar var oxå väldigt välstädat utan gamla tuggummipapper och tomma ölburkar. Jag skulle absolut åka tillbaka om jag fick chansen.