Bland det sorgligaste jag vet är när man tagit en taxibil ut trafik. Det är något med att ta bort alla skyltarna, reklamen och lediglampan. Att byta registreringsplåt är bland det värsta. Det innebär att en arbetskamrat gått ur tiden.
Min trogna vän är fri och behöver inte jobba mer. Den trippar bort på lätta fötter, har kastat av sej selarna.
Jag ser min bil som mitt slitdjur som tagit mej fram genom snö och blåst både på fjäll och i stan. Vi har jobbat som ett team och jag har litat fullkomligt på den (nästan alltid). Och sen en dag så är den borta. Den hamnar hos någon annan och får kanske stå i varmgarage på nätterna och behöver inte rulla 20-30 mil om dagen.
Då skär det lite i hjärtat och samtidigt så blir jag glad att min vän får ett bättre liv.
måndag 7 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så gripande att man skulle kunna tro att du skrev om Peter ;)
Läste just att tycker att jag är aktiv. Själv får jag krupp snart för hur jag än springer och plockar så hinner jag aldrig fram med dammsugaren och dammvippan så lägenheten håller på att gro igen. Jag fattar inte hur jag ska göra för att få den organiserat här inne för jag vill verkligen inte kasta flera saker nu :( Hoppas kåkjäveln blir klar snart!
Skicka en kommentar