Fetma är otroligt provocerade, det är nästan lustigt vad folk tar åt sej.
Människor som jag aldrig träffat, såna som inte ens läst min blogg tidigare måste ge mej tips och råd. Det är inte för min skull de gör det, de vill känna sej duktiga och ordentliga.
Det är alltid anonyma personer som låter vänligt aggressiva som vill "hjälpa" mej att gå ner i vikt.
Det är jätteprovocerade att jag är tjock och det är ännu värre att jag vill ta till en operation för att gå ner i vikt. Jag förstår inte hur folk tänker riktigt, de dör nästan när de inser att jag väger över 80 kilo (99.5) och så talar jag om att jag vill göra något det, då blir de jätteglada. Till slut får de reda på att jag vill gå ner i vikt genom att göra en operation då dör de nästan igen.
Tydligen så är det otroligt viktigt att alla göra på samma sätt (det rätta sättet) även om såna som jag kanske inte klarar av det.
Jag har varit överviktig LÄÄÄNGE, tro mej jag vet hur man gör när man går ner i vikt. Jag har till och med gått kurs. Tyvärr så har jag alltid väldigt bråttom med allt jag gör, om jag inte ser resultat på 10 minuter så skiter jag i det. Det är därför jag varken spelar gitarr eller keyboard i dag.
Till en (av alla) anonym: Man går inte upp i vikt av varken kolsyra, normalstora portioner eller nötter!
onsdag 27 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Läser ju din blogg med intresse sen ett tag tillbaka och känner igen mig i mycket av det du skriver om övervikt. Precis som du själv säger så vet man redan allt om alla metoder och sätt, man provar ett sätt och lyckas ibland, ibland inte. Själv har jag accepterat att just nu är det såhär, jag väger för mycket men det skiter jag i. Kanske jag orkar ta tag i det senare, men inte nu, och jag tänker inte sluta "leva" för det. När jag läser din blogg så tycker jag det verkar som att du har ett härligt och spännande liv och jag gissar att väldigt många skulle vilja byta sitt liv mot ditt, TROTS övervikt =) Jag vet att det är en sliten klyscha...men skönhet kommer faktiskt inifrån...hjälper inte HUR smal och tjusig man är om man är sur, bitter, otrevlig osv. Äh vad jag svamlar, vet inte om det framgår vad jag menar ens =)
Läste att du köpt parfymen jag letat efter jättelänge. Jag var på Kicks på Klocktorget och frågade efter den för ung en månad sen men då hade de inte fått hem den. Jag får åka o köpa den nu istället!
Instämmer med "Vi på åsen". Du verkar ha ett fantastiskt liv - och är positiv i det du gör. Det där med vikten verkar inte vara så "viktigt för dig" att det överskuggar resten av livet.
Jag har samma problem med vikten - men ibland känner jag bara att jag skiter i det - för det är inte viktigt för mig just då. Ibland kommer jag in i perioder då jag känner att det förstör min livskvalitet - och då tar jag ett tag och försöker ändra på det hela. Ibland blir det kost och ibland blir det motion och träning. Det har alltid varit så för mig att jag ger upp fort som fan - om det inte är så att jag verkligen har bestämt mig. Då rullar det på ett tag - tills att jag åker i diket. Men jag tror att har man väl bestämt sig så har man liksom inget val. Det viktigaste är ju att man trivs med det man har runt sig - vare sig man är tunn eller tjock.
Jag accepterar det hela i perioder, det brukar gå bra tills det är dags att köpa kläder. Jag har konstaterat att klädindustrin förbiser mej som kund. Sånt är trist!
Och så alla dessa förståsejpåare, såna som aldrig vägt ett kilo för mycket utan bara antar hur det är att vara överviktig. De driver mej till vansinne, men jag jobbar stenhårt på att driva dem till vansinne oxå.
Åsbynn: Köp parfymen! Den är jättehärlig! Spraya på handlederna så du kan sniffa på den ibland. :-)
Jag förstod det som att anonym påpekade att du efter en operation tvingas lägga om dina matvanor drastiskt och får stå över sånt som kolsyra, normalstora portioner och nötter.
Jag har själv varit tyngre än vad du är och gått ner nästan 40kg på egen hand - från bmi 41 till 25.9 och vågen visar fortfarande minus. Det har inte varit lättare för mig än vad det är för någon annan, men jag har likt förbannat klarat av det. Lagat min egen mat, själv valt bort glassen (och godiset och pastan och brödet etc etc etc) och tränat. Mycket. Med en defaitistisk attityd så är det väl klart som fan att det är svårt att lyckas, men är du ung och frisk så har du alla förutsättningar att ändå göra det.
Det ÄR inte omöjligt, men inte heller lätt. Ingenting är gratis, men jag ångrar ingen enda uppoffring jag gjort. Jag trivs så oerhört mycket bättre med mig själv idag och är omåttligt stolt över att ha gått ner mina kg utan dietist, viktprogram, mediciner, bantningspreparat eller operation.
Det handlar om livsstilsförändringar och vilja, kan jag så kan du.
Skicka en kommentar