Gastric bypass

Jag överväger en gastric bypass, det känns som ett nederlag men samtidigt så har jag svårt att acceptera att det ska vara så här. Det är svårt att köpa kläder, jag känner mej uttittad (antagligen psykiskt) och jag känner mej utanför när alla andra har strl 36.
På mej flappar allt, till och med på ryggen.

En GPB är ingen lätt och enkel lösning, det är jag väl medveten om men det är ändå en lösning. Om jag hade viljestryka och någon som hjälpte mej varje dag så skulle jag säkert kunna gå ner i vikt utan operation men just nu så känns det som om det aldrig kommer att lyckas.

V åkte på någon form av gå-ner-i-vikt-läger, det skulle jag behöva. På henne funkade det ypperligt men tyvärr sabbades hela resultatet av en idiot.
Jag behöver dagligt stöd och helst nån som lagar och serverar nyttig mat flera gånger om dagen. Och så behöver jag nån som slänger bort all glass i frysen.
Just nu låter det här jävligt stort men i morgon så har jag säkert glömt alltsammans igen.

Jag vet att hela jag är dubbelmoral, å ena sidan pratar jag om att BBW är vackra kvinnor och å andra sidan vill jag gå ner i vikt. Det är en fullkomligt olöslig ekvation och den driver mej nästan till vansinne. Jag kan omöjligt bestämma mej för om jag vill vara BBW, stolt och fet eller om jag vill bli smalare, motionera mera och äta bättre. Jag vet vad som är bra för hjärtat men det finns nåt som heter HAES. Healt at every size! Jag kan vara tjock och ändå jobba för att få bra. Jag vet mycket väl att jag behöver svettas och flåsa för att hjärtat och kärlen ska få sitt.

Jag har räknat ut mitt BMI, 35.1. Gränsen för svår fetma går vid 35, sånt känns förjävligt. Det känns som om jag är en av de som inte själv kan resa sej, en som är fjättrad vid sängen och får mat serverad. Fast jag vet att jag inte är sån.

Det är i det närmsta pinsamt att gå in i en butik och inte kunna ha deras kläder, det suger när jag inser att de plaggen jag vill ha tillverkas i storlekarna 32(!?!?)-40, jag blir förbannad på klädtillverkarna när de inte inser att såna som jag oxå vill vara snyggt klädd. Jag hatar (som alla vet) tjockisrutornas kläder. Inget är lika snyggt som det som säljs i övrigt i butikerna. Det är precis som om de tänker "tjockisar bryr sej ändå inte, vi skiter väl i om de går klädda i påslakan". Jag har skrivit klagobrev till 2 butikskedjor och de svaren jag får är bleka och intetsägande. Knappa löften om förbättringar och urdåliga förklaringar som tex, "det finns ju fina kjolar på BiB/generous".
När jag ser sånt vill jag bara smälla till författaren till det mailet och bara skrika
"NEJ DET GÖR DET INTE"
För det gör det fan inte, allt är bara bleka bortförklaringar och någon form av ursäkt. För kjolar är det definitivt inte.

Det är inte lätt att vara fet, vi feta ses som samhällsfarliga. I tv har de debatter om att vi kostar samhället mycket pengar, det talas om extra skatter på onyttig mat. Det sitter människor som aldrig dragit på ett extra kilo och talar om vad han/hon vill göra med såna som mej.
De talar om min sort som om vi knappt är människor, bara fettbollar. Jag blir sjuk av pratet, inte av fetman. Tänk om jag bara kunde slippa det dåliga samvetet. Bara det skulle göra mej mycket piggare än om jag gick ner 10 kilo.
Jag bär nog på 40 kilo skuld istället för 40 kilo fett! Jag behöver inte göra en GBP för att göra mej av med fettet, jag behöver göra den för att bli av med skulden.