Min lillasyster skriver om mobbing

i sin blogg. Jag vill oxå bidra till ämnet…

Jag blev mobbad när jag var liten och jag skäms fortfarande över det.
Jämfört med andra flickor var jag nog lite konstig. De var söta och fnittriga, jag var varken söt eller fnittrig utan snarare tystlåten och undvikande. Jag tyckte inte om att gå till lekis utan mamma eller pappa, jag tyckte inte om att bli ihoptussad med barn jag inte kände, jag tyckte inte om fotboll och jag var ängslig.
Rädd för skolan och lite rädd för de andra barnen.
Jag försökte passa in, fungerade ibland men oftast inte.
En klasskamrat hade en ganska brutal storasyster, 3 år äldre än oss. Hon talade om allt otäckt som de äldre barnen skulle göra med oss när vi kom till skolan.
Det medförde att jag blev ännu räddare för dem och antagligen kände de lukten av sånt för de hittade mej direkt.
Och det hängde med från lekis till femman, för i sexan var jag helt plötsligt bland de äldsta i skolan och vem mobbar en sån?
Men tiden däremellan kastade man snöboll på mej, sa gräsliga saker, tafsade och slogs.
En kille frågade mej om jag skulle gå på bio och se “Den ofrivillige golfaren”.
Nej, sa jag.
Tur för dej det, för det är facecontrol, sa han.
Enligt honom så var jag för ful för att gå på bio.
Jag såg faktiskt den här killen på dans i lördags och jag tycker att han är lika avskyvärd fortfarande.
En kille i min klass fick nåt ryck och slog mej med knytnäven mellan revbenen så jag tappade andan.
När jag såg honom sist vågade han knappt säga hej, jag antar att han blivit en tönt.
Ett av grannbarnen Per (min syster skriver om hans lillasyster i sin blogg) var rent gräslig. Han snappade upp allt, gjorde om det till elakheter och bara spydde ut dem. Ett gräsligt hånflin och så kom det något elakt. Han hade en äldre bror som oxå var hemsk, hemsk. Att deras föräldrar är skilda i dag är för mej ingen överraskning…
Och såna här människor fick jag lov att dela min skolväg med. Mamma fick komma och hämta mej mååånga gånger för att jag inte ville gå samma väg som de här barnen.

En enda av “mina” mobbare har sagt förlåt. Tack Thomas för det.

Till och med min fröken sa en sak som har följt med i 17 år, ganska precis.
Jag tror att vi skulle ta klassfoto i sexan för vi var på toaletten i gympahallen på Digerbergsskolan och kammade oss.
Av nån anledning sa jag att jag skulle vilja ha en mindre näsa, jag har ju trots allt en Grannas-näsa som jag alltid önskat mindre.
Då säger min fröken
-Hur skulle det se ut med en liten näsa i det breda ansiktet?

Ibland är det inte konstigt att man har komplex.