I väntan på äggen

Ägg är min nya grej, istället för bröd till frukost. FYSSen sa att jag skulle äta mindre kolhydrater, jag som jämt glupat i mej bröd fick vänja mej vid ägg istället. Elisabet talade om hur de skulle ätas, nästan hårdkokta, mosade med lite kaviar. Det var det jag fantiserade om i går innan jag gick och la mej.

Jag är förkyld. Jag önskar att jag hade tålamod att ligga i sängen. Jag önskar att någon var hemma och serverade mej saker som apelsinjucie. Jag önskar att sängen inte var full av grus. Jag önskar att jag hade ork att borsta tänderna.
Fast alla vet ju att det är helt värdelöst att borsta tänderna när man är förkyld. Det går ju inte att andas genom näsan så man får andas genom munnen istället SOM ÄR FULL AV VITT LÖDDRIGT SKUM! Det går så där.
Inte heller känner man att man är fräsch i munnen eftersom man inte känner nån smak. Och det spelar ingen roll när man hela tiden måste andas genom munnen vilket gör att man blir torr och så bildas en otäck hinna på tänderna ändå.

Jag bakade i går kväll. Det blev två sorter. En Cilla och en med Dumle (jag tänkte på Madde då, eftersom det är den enda av mina puffins som hon smakat)
Cillarna blev hårda i kanterna, de fick nog stå för länge. Men de blev goda och mintiga. Kunde de bli annat, då det gick åt en jättestor ask after eight till dem.
Dumle är det ultimata att stoppa i en muffin, den blir underbart mjuk och kladdig. Nästan som en liten skatt mitt inne i allt fluff.