Tänk vad glad man kan bli, och överraskad

På L-K-resan i helgen träffade jag en mycket sympatisk människa som heter Eva. Vi hade mycket att tala om och gjorde det.
När jag kom hem talade jag om för sambon att Eva var en trevlig människa som jag kom bra överens med. Jag tyckte att hon hade pondus och ett sätt som jag tyckte var tilltalande.
Då säger sambon
-Ja ni är ju ganska lika.
Dagen efter säger Rebeckan samma sak.
Då blev jag glad, tänk att jag påminner om en person som jag gillar. Då måste jag gilla mej själv oxå. Det kanske till och med finns någon som tycker att jag är sympatisk och har bra åsikter.

Svärfar ringde i dag och samtalet gick till som så
-Linda
-Heej är du hemma?
-Ja, jag är arbetslös i dag.
-Varför då?
-För att jag är arbetslös några dagar i veckan, jag är hemmafru då.
-Men då jobbar du väl?!?

På det viset har jag aldrig sett det. Jag tycker mest att jag sitter framför datorn i förkläde och hoppas att sandkornen i hallen/köket/sängen själva ska knata iväg till dammsugaren.